Sångsvan

Fisktärna

När man går i skogen får man uppleva allt från glädje till sorg, sorgen består väl mest av alla j-a kalhyggen och nedskräpning, glädjen kan bestå av ett litet orört skogsparti till att man träffar Kungen. Idag blev det ett område som jag besöker ganska ofta, beroende på den orörda skogen och att jag träffat Kungen där vid ett flertal tillfällen. Har aldrig hittat något bo men idag gick jag lite längre ner efter bergssluttningen och plötsligt såg jag boet, nästan längst upp i en inte allt för gammal tall. Vilken glädje man känner när man hittar ett bo, och första tanken var ju att det här måste ju vara "mina" örnarnas bo eftersom jag sett dom kretsa omkring i lufthavet över berget. Skulle just smyga mig iväg när jag ser att boet verkade konstigt, är det ett bo blir nästa fråga eller en häxkvast. Det måste ha varit ett bo kom jag fram till för det var en rejäl kvisthög uppe i tallen och på marken var det en massa kvistar. Men så ser jag något vitt på marken lite längre ner efter bergssidan som rör på sig, en skinnbit från någon ren?  fram med kikaren, nej en örnunge är det. Vi pratade lite med varandra utan att förstå vad den andra menade. Snabbt hem för att ringa och höra vad man kunde/borde göra. Hamnade först i Skåne men efter ett tag så var jag i Västerbotten och Malå. Visa mig boet sa rösten så ska vi försöka fixa det. Glad i hågen hämtade jag en SJ-pall och några bräder  för att kunna göra ett provisoriskt bo några meter upp så inte räven skulle kunna ta örnungen. Men väl framme så skulle ungen ringmärkas och då tog glädjen slut, ena benet var av. Vad var att göra? nya telefonsamtal, ta ungen med sig till Lycksele djurpark, avlivning, som inte får göras utan polisens godkännande. Resultatet blev, lämna ungen där jag hittade den, vi ringer polisen i morgon. Vi kanske skulle bygga en plattform åt örnarna till nästa års häckning blev resultatet av telefonsamtalen, för tallen dom valt var inte så bra. Bara tio meter därifrån fanns det en i våra ögon en mycket mer lämplig tall, så kanske............................

Det blir längre och längre mellan dom orörda skogarna, men idag gick jag en sväng där yxan aldrig varit. Tyvärr så var vädret inte det bästa men en trevlig tur tyckte både Kirra och jag att det blev trots blöta från både in och utsidan. Parkerade bilen vid Sluskusbäcken och gick sedan upp på Gaskabuoudatjåkkå.

Midsommar 2014

Storspov

Det kommer alltid någon gång när "man" inte behövs längre

Backsvala

I går på morgonen var det tre ägg i boet men vid 8-tiden på kvällen var det fyra så den Gråa flugsnapparen har just börjat med familjebestyren. Bara att hoppas att alla uppmärksammar boet så man inte öppnar dörren.