måndag 22 juli 2013

Sveaskog ropar som alltid, öka avskjutningarna för betesskadorna blir bara större och större. Men var är problemet? För i nästa andetag säger dom, vi har aldrig haft så mycket skog som vi har nu och den växer mer än vi avverkar. Eftersom vi har så mycket skog, varför kan dom inte lämna dom stackars tofsar som finns kvar av gammalskog och bara bli i sina skogsodlingar. Har vi inte råd med den älgstam som vi har idag pga. betesskadorna när vi har så mycket skog som dom säger. Sverige landar först på 9de plats i Europa när det gäller att skydda gammelskogarna. Till och med ett land som Zimbabwe som räknas som ett fattigt land jämfört med Sverige har många gånger mer Nationalparker i ythänseende än Sverige.
Några "älgskadebilder".


 Ingen mening att lämna en stubbe så här mitt på hygget, för vem vill stanna upp här, ingen fågel åtminstone. Man måste lämna några träd runt stubben om det ska vara någon mening.

söndag 21 juli 2013

Ett normalt år har fyra årstider, men dom tre sista åren har det varit fem. Den femte är de krökta ryggarnas årstid, eller hjortrontiden, och i år kom den redan nu i Juli. Men jag måste tillstå att jag trivs med att springa myra upp och myra ner för de gula bären trots att ryggen får en massa stryk. I dag fick jag napp först på fjärde myren, ja nappat hade det på dom andra tre åxå men det var för små napp. Det blev en hink hjortron som numera är förvandlad till sylt, ett kletigt göra men ett måste, och förpassad ner i matkällaren.



lördag 20 juli 2013

Har gått Arvidsjaurs gator med mina hundar i alla år, så nu har jag börjat ta bilen och köra en bit och därifrån gå en sväng i skogen. För det mesta blir det upp på något berg, men igår for jag till Lovisatjärnen för att se om hjortronen var klara. Klara var dom men till antalet så få så dom får vara för mig. Hade kameran med mig för att fota timmerhuggarkojan som jag hittade i våras när jag gick samma rutt för att se om hjortronblommor. Hittade även en flottningsdamm i bäcken mellan Lovisatjärnen och Kalltjärnen. Snart är väl båda borta, men man blir ödmjuk inför allt slit som dom gjorde generationerna före oss.