En glädjens dag för Kirra.

Kirra vid  Njavggiejávrrie eller Njauketräsket som är lättare att säga. Ett träsk som till stora delar är igenväxt med sjöfräken. En bäck med en gammal damm finns i östra änden av träsket och följer man bäcken vidare så kommer man till en inäga med rester av husgrunder och en myrodling. En, troligen jaktkoja finns där åxå. Ett besök på våren eller sommaren skulle jag tro ge en hel del sjöfåglar i träsket, nu blev det en sångsvan och en varfågel.

Hittade stubben i ett ungskogsområde vid Långträsk älven, två hål vinkelrätt mot varandra men vad är det?

Blek taggsvamp

Kungen tittar ut över sitt rike.

Efter en båttur över Piteå älven och Tjeggelvas så tog jag en promenad runt Ramanj och Akkapakte som ligger i ett 328km2 stort naturreservat med skog som får växa och dö på sina villkor och inte behöva bli kapade längs med fotknölarna som i produktionsskogarna. 

Ramanj

Kirra tittar ut över Tjeggelvas

 

Inte mycket kvar av spångningen till Akkapakte

Enligt kartan skulle det vara en bro över bäcken men det var nog för länge sedan.

Guorpaheden där framtiden fanns trodde en del och bröt sten i massor för att få slåtter till kor och troligen någon häst. Ska enligt uppgift vara Arvidsjaurs största stengärdsgård som som nu ligger övergiven tillsammans med några trasiga och rostiga plåtsaker inte så långt från Åbyälven. Man måste beundra dom som satt spaden i marken för det måste ha varit ett slit som vi i dag aldrig skulle utsätta oss för utan hjälp av maskiner.