Hälsade på Tofsmesarna på Gietkienåjvvie eller som det kallas på Svenska, Kullberg. Dom är på samma ställe varje gång men inte lätt att fota när dom klänger runt bland tallkronorna, så även med dom Större korsnäbbarna som flög förbi efter ett kort stopp i en tall en bit bort. Skönt med Lunglaven,  Klibbtickan och Kochenillaven  som sitter där dom sitter.  Men varför gråter Klibbtickan?